Doora Darawî Soora Çom

1. Inledning och författarens förord

I författarens förord förklarar Mansour Hamidi att romanens karaktärer i huvudsak är fiktiva. Han uttrycker tack till de vänner och författarkollegor som korrekturläste manuset. Han reflekterar även över den kurdiska romangenren och dess utmaningar.

2. Barndom, skola och fattigdom

Berättelsen inleds med en tillbakablick på berättarens barndom i en dammig gränd. Här introduceras två föräldralösa/fattiga pojkar, Alilah (عه لیله) och Qalah (قاله). Drivna av extrem fattigdom och hemlöshet tvingas deras mödrar (Khat Fati och Basse) tigga eller utföra tungt hushållsarbete för att överleva.

Pojkarnas vardag präglas av smuts, kyla och hårt skolliv. I skolan utsätts de för regelbundna fysiska bestraffningar av den hårde läraren/auktoritetsfiguren ”Agha Qaf” (ئاغای قاف). Läraren slår dem med spön för minsta sak, exempelvis för smutsiga händer och långa naglar – villkor som pojkarna på grund av sin fattigdom och brist på tvål/vaselin inte kan råda bot på.

3. Fatis historia och den förlorade kärleken

En central tråd i boken kretsar kring kvinnan Fati (فاتی), känd för sin fantastiska skönhet.

• Fati var förälskad i Kawes (کاوه یس), en stark och arbetssam ung man.

• Genom skvaller och intriger från Amina Shal (ئامینه شه ل) spreds rykten om Fatis friare. Detta ledde till att Fatis fem bröder brutalt överföll och misshandlade Kawes nästan till döds på grund av familjens ”heder”.

• Kawes skadades svårt och fördes till sjukhus i Sardasht, Mahabad och Urmia. Hans mor, Khat Zulaikha, dog av sorg. Kawes liv slogs i spillror och han lämnades med djupa fysiska och psykiska ärr samt teologiska/filosofiska frågor om sitt ”öde” (Çarenûs).

• Fati tvingades senare in i ett äktenskap med Hama Qachaqchi (en smuggling/kriminell figur). Efter att han dödades av gendarmerna blev Fati lämnad ensam med sex barn i extrem fattigdom och tvingades flytta till Sardasht för att arbeta som tjänstekvinna i olika hus.